Det var en gång en gumma och en gubbe som bodde i ett litet hus ute i skogen.

Gubben jobbade hela dagarna och gumman gick hemma och fixade i hemmet.

Och saknade gubben sin som nästan alltid var borta.

Men då kom han hem en dag...Och gumman blev överlycklig!!

Hämtade gubben, med häst och vagn.

Men gumman blev förvånad...Hon fick ingen puss ingenting...fast att dom inte träffats på ett tag.

Nåja, tänkte gumman och körde iväg mot hemmet.

När dom kommr hem försvann gubben genast in i böckernas värld....Och gumman gjorde allt för att få lite uppmärksamhet.

Hon stod på huvudet, slingrade sig på golvet, gjorde kullerbyttor, sjöng....

Men gubben satt bara och läste.

Och gumman misslyckades gång på gång.

Så hon sa: Nä du gubbe.

Nu åker jag!

Gubben: Men...när ja väl kommer hem....ska du åka då??! Gubben lät sur.

Gumman: Ja. De ska jag. Du är ju inte "här" iaf så.

Sagt och gjort....gumman tog hästen och red iväg.

Gumman var borta ett bra tag, då det kommer en liten brev duva med ett brev i munnen.

Innan hon öppnade brevet sade gumman: Det är gubben! Som undrar vad vi skall äta!

Mycket riktigt. De var gubben som frågade vad dom skulle äta till middagen!

Gumman satte sig återigen på hästen och red hem. Även fast hon inte var hungrig eller fått någon som hellst uppmärksamhet av sin älskade gubbe. Men denna gumma gjorde ju allt för sin gubbe.

Gubben skulle precis ta sig ett bad när gumman kom hem.

Gumman började ordna inför middagen.

Gjorde upp eld och likn.

Men när gubben hör vad det skall serveras, så passar de inte.

Gumman blir trött på gubben och surar ihop.

Hon tar och ordnar något annat.

Men de passade inte heller för gubben.

Nu kokade gumman!

Inte bara över detta med maten utan även för att gubben dragit fram alla sina verktyg på köksbordet!!

Och inte uppmärksammat hennes desperata försök till lite kärlek, omtanke eller romantik....hon tänkte inte på detta med att öva på att få sig en liten bejbis utan mer bara en liten kram eller en puss på pannan och något fint ord.

Inget av detta fick hon.

Men gubben??

Han fick allt de han ville.

Så nu var gummans kväll förstörd.

Det fanns inget som kunde få gumman på bra humör igen. Inte denna dag.

Och dagen efter skulle gubben åka igen.

För om hon skulle tillåta sig själv att bli på bra humör så visste gumman att då var de ju återigen på gubbens villkor.

Och denna gumma tänkte inte låta de ske en gång till under denna dag.

ADIOS.

Idag har de ju varit en sån härlig dag!!

En sån dag då jag tycker att allt är underbart:D

Tvingade med mig brorsan ut på min och Almas långprommis....och de tyckte han var tur:)

Hade skit kul...som ungar pulsa vi omkring i skogen och jyra:D

Men oj va kul vi hade:P

Och Almis älskade de!

Lägger in lite bilder så får ni själva se hur härligt det var;)

 Pikku Peikko!!